”Vi drömde om att flytta till Norge”

Flytta utomlands har varit i kontakt med Malin, 32 år. Hon är uppväxt i Gävleborg, men bor nu i Norge. Nedan inlägg skrev hon när hon hade bott i Norge i 3 år.  

Vi funderade i fyra år. Långa fyra år, som inkluderade barn, flytt samt byte av både arbetsplats och stad. Men innerst inne så kände vi att det inte var rätt. Vi längtade bort. Längre bort än kommunens gränser. Landets gränser.

Sverige må ha bra rättigheter, ett trevligt klimat och en fantastisk natur. Men grannlandet Norge slår Sverige i alla parametrar. 

Vi längtade efter fjordar, berg, grönskande landskap och små byar i gömda dalar. Vi drömde om en trädgård, stor nog att rymma både växande barn och flertalet djurflockar. 

Mamma trodde att jag, som rastlös själ, bara hade fått för vana att springa iväg, utan egentligt mål. Eller… Målen fanns, men bara för att kunna bocka av dem och springa efter nästa. Hon sa att det inte var konstigt att jag alltid var trött, eftersom jag aldrig sitter still. Varken fysiskt eller psykiskt. Men jag är en sådan som inte kan njuta om jag inte har fartvind i håret.

Så för fyra år sedan började vi fantisera, om grannlandet i väst. En mindre evighet, för en impulsiv person som jag. Trots att vi, jag och min man, är orädd för det mesta, skrämde flytten oss. Inte för att det skiljde 769 km mellan nuvarande vardag och dröm. Inte heller för att vi skulle ångra oss, någonsin. Utan för att vi skulle lämna tryggheten. I jobb, språk och familj. Gatorna och den lilla staden med våra föräldrar, som aldrig har ändrats. Samma rangliga staket och vinröda färg, som 20 år tidigare. 

Jag trodde aldrig att jag, som både gift mig och köpt hus på impuls, skulle tveka. Drömmen låg framför näsan och jag var rädd för att greppa den. 

Men vi lade ett skambud på gården i Norge. Vi sa att ödet skulle få bestämma om det var dags att flytta utomlands eller inte. Tydligen så var det dags. Vi var de enda som budade på gården och vi flyttade tre månader senare. Vi bokade ett flyttlass hos Gefle flytt, som hjälpte oss att byta liv. Vi har aldrig ångrat oss.